Nu springer Anthus igen. Jag tror han väljer att först springa till fjällen och träffa sin första husse Johan. Han älskade att springa, något som han inte orkat med den sista tiden.
Idag dog han i mina armar. Han hade haft svårt att andas och vi hade just tagit beslutet att avsluta åt honom. Husse kom hem från jobbet och Anthus gick ut i köket och hälsade på honom och la sig sedan på golvet och tittade på köksbestyren. När jag gick skulle hämta ved ville han ut. Jag fick lyfta ner honom för trappan för benen orkade inte riktigt med. Han gick fem meter fram, la sig ner och gnydde till. Jag gick fram till honom för att hjälpa honom upp igen och då drog han en djup suck och hjärtat stannade.
Jag gick in och berättade för Ubbe och barnen och de gick ut för att ta avsked av honom.
Senare på kvällen begravde vi honom strax ovanför hans favoritliggplats på gården. 
Det blev en fin ceremoni med sångerna "Morgon mellan fjällen", "Blinka lilla stjärna" och "Bä, bä vita lamm". Grisfötter, tre blommor och en pinne fick han med sig i graven.
Jag gick in och berättade för Ubbe och barnen och de gick ut för att ta avsked av honom.
Senare på kvällen begravde vi honom strax ovanför hans favoritliggplats på gården. Det blev en fin ceremoni med sångerna "Morgon mellan fjällen", "Blinka lilla stjärna" och "Bä, bä vita lamm". Grisfötter, tre blommor och en pinne fick han med sig i graven.
Jag skrev om gamle Anthus i för ett tag sen(, bläddra bakåt så kanske ni hittar det för det gör jag inte. )men han var med om en skidtur förra vintern och en skidtur i skogen
Jag hittade till slut sidan där jag skrivit ett porträtt av Anthus:
http://blogg.passagen.se/torparfrun-med-getterna/entry/portr%C3%A4tt_av_en_gammal_hund
13 kommentarer:
Vilket fint avslut på ett gott hundliv! Tack för att du delat med dig av detta
hälsar bastuba
Fina Anthus! Men han hade nog ett av de allra bästa hundliven man kan få.
Ett sådant slut hade jag hoppats på för min Singoalla 14,5 år, men nej det fick bli vetten. Ändå lugnt och och fint. Alltid så sorgligt att mista bästa vänner men så´nt är livet och ett hundliv är alldeles för kort.
Jag är glad at slutet blev som det blev, Anthus trivdes aldrig hos veterinären så det hade blivit traumatiskt.
Jo han har haft ett fint hundliv, fått springa mycket, varit i fjällen och vid havet och haft många hund - och människovänner.
Beklagar sorgen, en bästa vän, saknar man och minns alltid.
Nina
Älskade Anthus, han va en så go och glad hund! Jag kommer att sakna honom :-( Men han har det nog bra nu och han fick leva ett bra långt och händelsefullt härligt hundliv med ett värdigt slut. kram kram
Torparfrun! Anthus har gått över Regnbågsbron. Jag känner med din/er sorg. Det är så svårt att ta avsked av en älskad hund. Vi gjorde detsamma i våras och då skrev jag så här: http://smulansblog.blogspot.com/2008/05/vr-ronja-har-gtt-till-regnbgsbron.html
Anthus fick ett fint liv hos er.
Oj, vad paff jag blev när jag läste det här inlägget med Anthus. Men det märktes att han var en gamal man när vi var där i höstas. Skönt att han fick ett så lungt slut. Det är bättre att få dö naturligt (Om man inte lider allt för mycket) än att åka till vetrinären o dö i ett trist sterilt rum. Alla mina tankar ligger hos er
Men allra mest blev jag så rörd och lite glad också ..,jo, när jag ser hur naturligt det ändå är hos er.
Småbarnen vid "graven" som står där och ler och det är som ett stillsamt konstaterande bara .., att så här är livet.
Jag säger som de övriga: vilket bra slut för ett djur, vilket det nu månde vara.
Och vilka fina sånger ni sjöng ..,-)
Tack för alla fina ord.
:(
Han hade ett lång och lyckligt liv. Vila i frid Anthus.
Jissesamalia *gråter ihjäl mig*
Så fint slut, så fin hund. Önskar samma slut för min stornos när den tiden kommer.
Många kramar
Känslosam som man är rinner tårarna, men Anthus får skatta sig lycklig som levt livet i en sådan vacker omgivning med goda människor.
Skicka en kommentar