fredag 21 november 2008

Till minne av Anthus


Nu springer Anthus igen. Jag tror han väljer att först springa till fjällen och träffa sin första husse Johan. Han älskade att springa, något som han inte orkat med den sista tiden.
Idag dog han i mina armar. Han hade haft svårt att andas och vi hade just tagit beslutet att avsluta åt honom. Husse kom hem från jobbet och Anthus gick ut i köket och hälsade på honom och la sig sedan på golvet och tittade på köksbestyren. När jag gick skulle hämta ved ville han ut. Jag fick lyfta ner honom för trappan för benen orkade inte riktigt med. Han gick fem meter fram, la sig ner och gnydde till. Jag gick fram till honom för att hjälpa honom upp igen och då drog han en djup suck och hjärtat stannade.

Jag gick in och berättade för Ubbe och barnen och de gick ut för att ta avsked av honom. Senare på kvällen begravde vi honom strax ovanför hans favoritliggplats på gården. Det blev en fin ceremoni med sångerna "Morgon mellan fjällen", "Blinka lilla stjärna" och "Bä, bä vita lamm". Grisfötter, tre blommor och en pinne fick han med sig i graven.

Jag skrev om gamle Anthus i för ett tag sen(, bläddra bakåt så kanske ni hittar det för det gör jag inte. )men han var med om en skidtur förra vintern och en skidtur i skogen

Jag hittade till slut sidan där jag skrivit ett porträtt av Anthus:

http://blogg.passagen.se/torparfrun-med-getterna/entry/portr%C3%A4tt_av_en_gammal_hund

söndag 16 november 2008

Marknaden i gymnasieskolan

Det var sig likt och inte på min gamla gymnasieskola i Övik. Det var kul att vara i staden igen men tråkigt att Öviksborna är så förbaskat dåliga på att köpa getost. Varför säljer jag så mycket mera i Härnösand?

Men röken från min barndoms skorsten är lika vacker som alltid.

torsdag 13 november 2008

Är det vintern?

Nu pudras marken vit. Kommer det att stanna?

torsdag 6 november 2008

Kött är vackert


En marmorerad välhängd bit entrecote (N3K i vår frys) från ett djur som druckit sin mjölk ur komammans spene och vandrat hela sommaren på betesmarkerna i våra nipor, druckit ur fjällsjöälven och aldrig smakat kraftfoder. Kan det bli annat än gott? Dessutom är det vackert!