torsdag 20 maj 2010

Getporträtt

Jag har tagit för vana att gå ut med getterna istället för att ge dem hö på kvällen. Så rogivande och trevligt. Två kvällar i rad har vi följt med hela gänget när Ubbe och barnen gått ner till älven för att vittja mjärdet. Spana in hur grönt det blivit sen i tisdags. Det gröna sprutar fram så man nästan kan se hur det växer om man tittar på samma gröna en lång stund.

5 kommentarer:

mossfolk sa...

Det är helt makalöst vackert. För mig låter det alldeles exotiskt att vara ute med getterna på promenad. Så kul att kika in här ibland och få en glimt av din värld!

Elisabet sa...

Ja, det är precis som mossfolk säger.

Hur länge får dom vara ute med dig då och det är alltså inga problem att få hem dem igen ...?
Det fixar vallhunden ?

Torparfrun sa...

Jack är en riktig talang i det här med vallning. Hade han haft en matte som haft tid till träning så skulle han säkert sopa mattan andra tävlande hundar. Nu får han nöja sig med en jättenöjd familj när han fixar allt vallningsjobb på gården (även om korna rymmer). Han tar lätt med getterna dit vi vill och klarar även precisionsarbete som att klippa grannens gräsmatt med getterna utan att buskar och rabatter stryker med. I bloggkanten finns länk till Viätts kennel och fårgård där han är uppfödd och där jag lärt mej det som inte Jack har lärt mej.

Torparfrun sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
skogsfrun på dal sa...

Ett tag sen jag tittade in här nu, blir som vanlig avis på ditt undersköna boende med getter och fjällkor här skulle både matte och Ludde må som fisken i vattnet;-) Vi får nöja oss med att "valla" hästar och ankor (grannens som vi sköter).
Ett är säkert -det finns ingen hund som Bordercollien!
Gott för getterna de där promenaderna,
och trevligt för er.