


Arragemanget var jättebra och banden var suveräna men publiken gjorde skäl för öknamnet Dövik. Ack så svårflörtade och tama när banden skulle klappas in igen. Inte förän sista låtarna med Mimikry och andra halvan av Sators konsert började de röja som musiken hela tiden uppmanat till.

Ändå var det för första gången i Musikhusets historia som det serverades alkohol! Det är ju en ungdomsgård så jag trodde ända tills jag flyttade från Övik att musiker var nyktra på scenen och att bästa sättet att njuta av musiken var nyktert. Så anser jag fortfarande att det är mest rätt men har insett att detta endast sker i Övik.
Roligt var det dock att se att Musikhuset har en massa ungdomar som gillar musik (de var de och inte garvade musikrävar som till sist vågade låta musiken sprätta ut i lemmarna) och att flera bra band spelat i min gamla hemstad de senaste åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar