Nu har tjuren åkt hem till sina herefordkossor igen. Han har varit hos oss sen midsommar och betäckt våra fjällkoblandningar. Korna står nu och stirrar åt det håll djurtransporten for och råmar saknande.Transporten kom lite tidigare än beräknat så det blev till att snabbt skilja ut tjuren och få honom i lastningsfållan. Grannarna strömmade till när jag ringde efter hjälp men korna och tjuren skötte sig exemplariskt. Ledarkon och två till glupska kossor satte jag fast i en låsbar grind och sen följde tjuren med snällt som en hund när han var högst i rang på kornhinken jag lockade med. Grannarna fick mota bort ungkon som kom efter och också ville smaka.
När det var dags att lasta öppnade jag grindarna mot lastbilen medan tjuren stod och mumsade korn ur hinken. Chauffören trodde han skulle kunna smita men tjuren stod lugnt kvar. När han höll på att fästa skärmarna på bryggan mot grindarna gick tjuren självmant förbi honom upp på transporten och längst in i fållan som väntade på honom. Vi bara skrattade, så lättsamma är inte djuren alltid. De hade just lastat spralliga kalvar som inte ville gå rätt. Synd bara att jag inte hann med kameran denna gång.
2 kommentarer:
Ett exotiskt liv du lever låååångt ifrån storstadsidyllen!
mvh, Anja
Vilken snygging. Det är ju kännt att Hereford har ett lungt lynne.
Själv vet jag inte om det har hunnit gå igenom på våra djur ännu. Vi har nämligen Limosiner (Som inte alls är så lugna som man kunde hoppas på), och kalvarna och ung djurens far är Hereford, vilket syns på vissa av dem. Det är den finaste rasen tycker jag.
Skicka en kommentar