Vår 9-åriga katt försvann efter en promenad med husse två dagar innan julafton. Idag ringde det en man från grannbyn som räknat ut att en katt som inte var rädd för hundar måste vara vår. Han har gömt sig under hans hus.
Glädjen i huset var stor när den magra katten var tillbaka. Han åt en stor skål med lever, fil, fett och hundmat innan han började gå runt och se att allt stod rätt till i huset.
onsdag 6 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
oj vad glada ni måste ha blivit!
och va ledsna ni måtte ha varit under jul; vi hade en katt som försvann några dagar före jul för 6år sedan och alla var ledsna.
Man blir så fast vid ett djur.
Katten ser ut att må bra iallafall...
liz, livpåirland
Jo barnen jublade, de ville aldrig tro på att lokatten hade tagit honom... tankarna gick till honom så fort det blev kallt (många nätter...) och jag hoppades jag inte glömt att titta på något ställe där han kunde ha blivit instängd (jag var in i grannens tomma hus och ropade flera gånger...)
Men kisse då! Vad skulle du dit och göra?
Tänk om dom kunde svara. Vad finge man höra då?
Han följe med husse på en promenad till grannbyn (4 km) och hittade väl någon intressant kattdoft där så han missade återpromenaden. Husse var säker på att han följde med hem för det brukar han göra.
Det är ju fantastiskt. Det är detta som gör att jag älskar landsbygden så mycket. De flesta känner varandra och med lite logiskt tänkande så kan man alltid hjälpa någon. I somras kom en familj till våran går för att be om ursäkt för att de kört på våran katt. Det visade sig dock vara en vildkatt. Orsaken till att de kom till oss var att våra katter är svanslösa, vilket även den på körda katten var.
Trisse ser ju välmående ut. Han har kanske livnärt sig på sorkar? Mormor
Skicka en kommentar