Om mina ostar

Idag skrev jag en text om mina ostar. Jag har gått och tänkt länge att jag skriva nåt och nu när jag satt mej ner så rann det bara ur mej. Jag är riktigt nöjd. Ge mej gärna synpunkter i kommentarena! Så här blev det:

Ostar från Meåfors Getgård

I gårdsmejeriet gör jag traditionella getostar som generationerna före mej. På kurser har jag lärt mej ostarnas hemligheter och dessa kunskaper använder jag för att få fram en riktigt gos lagrad getost. Av de äldre i trakten har jag hört mej för hur de brukade göra här.

Egentligen gör jag bara en sorts ost men beroende på när man äter den ger den helt olika smakupplevelser. Varje ost blir dessutom individuell beroende på var getterna betat, vilket väder det var vid ystningen och lagringen samt ysterskans infall. Som färsk är den mycket mild och lite gummiartad. Lagrad i två månader så har smakerna mognat. En del ostar har jag grnmögel i och dessa får extra smak av detta. Lagrad i 6 månader eller mera börjar ostarna få en riktig delikatessmognad. Efter ett års lagring så stimuleras så många smaklökar att det kan bli för mycket för den ovane.

Getmese kokades i var och varannan gård här i västra Ångermanland under förra seklet. Jag lärde mej koka mese i svärmors gamla gjutjärnsgryta och har nu lyckats göra samma slags mese i en elgryta i mejeriet.

Getterna är de som levererar råvaran och måste skötas därefter. En frisk och glad get ger bra mjölk. Maten de ätit ger smak i ostarna. Därför får våra getter vara ute året om med mycket rörelseyta. Under vintern kan de välja mellan den stora steniga hagen och stallet med strö och krypin. Sommartid släpps de på bete i våra örtrika nipor ner mot Fjällsjöälven. Dessutom ser vi till att de får gnaga bark från sly och grenar från avverkningar. Lite kraftfoder i form av norrländskt odlat korn används för att muta getterna vid mjölkningen.

Läs mera om livetpå Meåfors Getgård i bloggen : http://torparfrun.blogspot.com/
Kom gärna och hälsa på oss på gården. här finns förutom getterna även en arbetande vallhund och några dikor med sina kalvar.

Kontakta: Tove Graeffe och Urban Näsmark på 0623-23019 eller 070-266 5006

Bilder från veckan

Det kom ny snö på vår hårda skare som bildades efter senaste blidan. Jag passade på och gjorde ett nytt skidspår till andra änden av byn.
Mina döttrar har börjat på ridskolan. En stolt mor konstaterar att Saga, 7 år, har en snygg sits och riktigt bra koll på hästen på sin första lektion. Även yngstingen, 4 år, satt säkert på hästryggen även om jag inte vågade släppa tygeln.
Vi fick njuta av Ulrika Bodéns sång på årets första marknadsdag i Ramsele under invigningen av "Medvind västra". Extra roligt var att hon sjöng riktigt många getsånger från Ramseletrakten, fast Saga tyckte det var synd att den kaxiga bocken som stångade björnen blev riven...
När jag kom hem till byn igår missade jag att kolla tiden och körde på för fort för att hinna stanna när jag mötte skoltaxin. På vår väg kan man inte mötas på annat än mötesplatserna så enda alternativet var att ta i diket.
När jag väntade på att min man, på sin födelsedag, skulle komma med traktorn så mätte jag att vägbanan mellan drivorna inte ens var 4 meter. Surt nog så kunde jag gräva fram minst 40 cm väg under snödrivan på andra sidan medan min sida förstås var plogad över kanten.Nåja, ingen blev skadad och bilen klarade sig bra tack vare det fluffiga snötäcket.

På ystningskurs med Michel Lepage

Michel är rådgivare till gårdsmejerister i hela europa. Han föreläste på franska men Gert Andersson från Raftsjöhöjdens getgård tolkade simultant. Vi kursare var från början lite förvirrade vem vi skulle titta på och såg ut som om vi var på tennismatch.Det var mycket ingående om mjölkens och ostens biokemi och hur ost blir till och hur den mognar. Vi lärde oss hur vi med ystningens mikrobiologi skulle styra så det blev en sån ost som vi önskade.
Det var även praktiska moment i kursmejeriet på Rösta i Ås. Här berättar Michel om hur ostkornen drar ihop sig när mjölksyrabakterierna bildar syra och hur man med värme och rörning kan hjälpa dem på traven.
Här formas en mild blåmögelost, Gert övervakar och Synnöve hjälper till för att få in den rätta känslan i fingrarna.

Detta var en mycket givande och inspirerande kurs. Nu förstår jag varför mina ostar blir som de blir och har större möjlighet att styra så alla blir lika goda. Kul var också att min lagrade getost med grönmögel var så uppskattad när jag skickade runt en ost attt smaka och lukta på.

Motionera getter

Nu när djupsnön lagt sig går inte getterna omkring i sin stora hage längre. När det blev en lugn stund och bra väder tog Jack och jag med dem på en promenad. Glada skuttade getterna efter mej med en vallhund som höll koll på eventuella eftersläntrare.

Vi svängde av upp i skogen längs ett traktorspår.Ojdå, möte på detta smala spår (Det är Ubbe som kommer hem med lite nyhuggen ved). Men visst gick det att krånla sig förbi i djupsnön men det krävdes att jag drog med den första geten för att de skulle förstå.

Framme! Här låg det tallkvistar på backen efter Ubbes gallring. Godis för getter. Jack vaktar så ingen smiter iväg hem igen, hans öron sticker fram bakom snön längst bak.

Härligt var det att stå där och höra hur getterna mumsade och faktiskt så hittade en liten solstråle fram till mej mellan träden.

Kall start

Imorse vaknade jag för andra dagen i rad med -28 grader kallt. Som tur är har solen visat sig under dagen och den njuter djuren av!

Men katten njuter nog mest inomhus. När han inte sover är han väldigt busig för att göra av med den energi han brukar använda ute.Men det svänger fort här i Meåfors. Nu på kvällen är det nollgradigt.