Under eftermiddagen smet jag från gårdsbutikens rush och satte upp självbetjäningsskylten. Tyckte det var läge för en skogspromenad, jag gör alldeles för få sådana nuförtiden trots att skogen tar vid bara tio meter från sovrummet. Ubbe gjorde sin första skogsröjningsdag i sin nya firma vid Arksjön.
På vägen dit fick jag många blåbär i magen, fyra hjortron i hinken och ett trevligt lavskriksmöte. Det var inte svårt att hitta honom trots att jag aldrig varit just där, motorljudet ljöd över skogen. En gubbe som var så svettig att han fick vrida ur tshirten hittade jag.
Trött men lycklig och glad åt att jag kom med kaffe och extra macka.
Efter fikapausen medan Ubbe gjorde sin sista röjningssväng gick jag längs Arksjön och försökte hitta flera hjortron.
De flesta var dock alldeles för vackert röda för att jag skulle få loss dem från plantan.
Konstaterade dock att dunsen av mogna hjortron mot en hinkbotten är väldigt rogivande. Tyvärr tog det ljudet aldrig slut medan jag plockade. Nåja det räcker i alla fall till en liten klick brevid en friterad camembert från mejeriet.
Hittade dessutom två tegelsoppar som fick bli svampsås till entrecotskivorna från eget djur som jag stekte till middag. Lyxigt att kunna hämta så fina råvaror nära hemmet.
Men vart tog den kulturhistoriska upptäcksvärden vägen hör jag att du undrar nu. Jo jag hittade resterna från en murstock
med två föredetta fina ekor vid stranden.
Bara en liten bit längre bort fann jag den mysigaste slåtterängen i solen.
Här växte mjuk starr och ska jag någongång skörda skohö så går jag hit. En snutt gärdsgård stod kvar nära den
och jag hittade även en husgrund.
Jack blev helt sprallig av solglittret på denna äng, började springa omkring med kvistar och riva i buskar.
I övre delen av ängen fann jag det jag trodde,
ett dike som höll undan den värsta myrmarken som dominerade skogen runtomkring. Hittade också brudsporre
som är tecken på en fin slåtteräng samt en röd blank liten svamp som jag tror är en sån svamp som trivs på naturliga ogödslade ängar.
Skogspromenaden bjöd också på mjuka mosskullar,
färggranna kremlor och andra roliga svampar
samt ganska många myggbett. Harmonisk blev jag också som alltid då jag vandrar fram mellan höga trädstammar.
Nu är det livligt i gethagen. De flesta getterna har fått en eller två killingar och alla är kvar. Vi hade en ny bock i höstas och han har tillsammans med getterna gett många olika färger och mönster på killingarna. De är så olika så i år har riktigt många av dem fått namn. När getmammorna på morgonen går iväg till mjölkningen så startar killingracet. Äntligen föräldrafritt verkar de tänka och rusar runt, stångas och springer ikapp, upp och ner på alla stora stenar, balansgång på björken, hoppa i höet och prövar äta allt, att göra dreads av barnens hår är en specialitet.
